Den gudomliga komedin

Hej igen,

Den gudomliga komedin skriven av Dante Aligheri är ett diktverk som är skriven på vers. Det innebär att den regelbundet är uppdelad i olika strofer med tre verser i vardera strof. Dante trodde helt på teorin om den livssyn att man kom till helvetet eller himlen efter döden beroende på vilka typ av handlingar man utfört. Detta grundades i den kristna tron som hade stor betydelse under medeltiden i Europa. Tron handlar om dygder och dödssynder vilket människorna följde. Dygder ledde till himlen medans dödssynder ledde till helvetet. I sitt verk Den gudomliga komedin vill Dante göra denna världssyn och livsstil påtaglig. Dantes vandring genom helvetets nio avsatser handlar om att vilka syndare han möter på vägen och vilka straff de fått. Ju längre ner i tratten han kommer desto värre syndare möter han. Han vill även varna varje människor om vad som kan hända om man utför någon typ av dödssynd. Exempel på dödssynder är frosseri, girighet, vrede och avund. Dessa handlingar kunde leda dig till helvetet och Dante försökte genom sitt verk att varna människor om detta.

“Hemsk står kung Minos där och visar tänder; han granskar nyanländas skuld, och dömer; antalet slag med svansen anger straffet.” Detta utdrag från texten beskriver hur han kommer ner till det andra steget i helvetets nio avsatser. Minos står där som en maktfull kung och avgör hur hårt straff den nyanlände förtjänat.

“En stor mängd folk står ständigt inför honom; de stiger fram i tur och ordning, talar och hör sin dom, och störtas sen i djupet.” Vid varje steg möts Dante av nya människor som också står inför att höra sin dom. Han är alltså inte ensam om att vänta på den kommande domen som bygger på hans handlingar.

“Medan den ena själen sade detta såg jag den andra gråta, och av ångest blev jag som döende och sjönk i vanmakt; och sedan föll jag, som en död kropp faller.” Denna vers är den sista i texten Den gudomliga komedin. Här beskrivs Dantes känsla när han befinner sig längst ner i tratten tillsammans med Lucifer. Han nämner att han känner ångest över vad han har gjort, men vid denna tidpunkt är det försent för att rädda.